Category Archives: Debatt

Elteknik #1 2019

Nu kan du läsa årets 1:a nummer av Elteknik!

I detta nummer kan du bland annat läsa om:

  • Ordförandens inledare | Vi söker radaktör till Elteknik
  • SERs årsmöte hålls 8 maj!
  • Studiebesök hos Ericsson i Kista 8 maj
  • Föredrag om IIoT och AR hos PTC
  • Hur Sverige blev ledande inom telefoni - GSM
  • Thomas Haug - Mr GSM
  • Studiebesök hos Bombardier i Göteborg 30 oktober
  • Samt mycket mer...

Numret innehåller i sedvanlig ordning även en krönika från Einar – denna gång handlar den om:
Balans och hörsel

 

Behöver civilingenjörsutbildningen i Elektroteknik förändras radikalt?

Den 15 april var sista ansökningsdag till högskoleprogram med start höstterminen 2012. Återigen fick vi se ett lågt antal förstahandsökande till landets civilingenjörsutbildningar i Elektroteknik. Till exempelvis Chalmers sökte 76 studenter i första hand (95 st 2011), till KTH 72 (68) studenter, till LTH 115 (100) studenter och till Teknisk fysik och elektroteknikprogrammet i Linköping 119 (115) studenter.

Intresset hos ungdomar att söka sig till en ingenjörsutbildning (civilingenjör eller högskoleingenjör) har minskat från 16% av en årskull 2001 till 10% 2009. Dessutom minskar den demografiska rekryteringsbasen, dvs antalet 18-åringar i landet, med drygt 25% de närmaste tio åren.

Minskningen av antalet förstahandssökande till, exempelvis, Elektroteknikprogrammet vid Chalmers inleddes redan 1998 (från 1997 års nivå på 435 förstahandssökande) och har sedan dess med några få undantag minskat för varje år och man har mött det med ett kontinuerligt minskat antal platser för att hjälpligt hålla söktryck och betyg uppe. För Chalmers del innebär årets söktryck att man inför hösten kommer att minska antalet platser på programmet till 60 (från 65 platser 2011). Detta gör man fullt medveten om att civilingenjörer inom elkraft, elektronik, datateknik och automation tillhör den kategorin som det enligt Statistiska Centralbyråns Arbetskraftsbarometer för 2011 råder absolut störst brist på inom det tekniska området. Till detta kommer också en relativt låg verkningsgrad i utbildningssystemet, dvs den andel av de inskrivna som tar examen, vilket för Chalmers som helhet ligger på knappt 60%. Siffrorna för de andra högskolorna torde vara liknande.

Ett för litet studentunderlag kommer på sikt att tvinga fram en minskning av kursutbudet och en sammanslagning av masterprogram och kommer därmed att påverka möjligheter till specialisering och fördjupning inom vissa delar av utbildningen.

Till grundfrågan – Varför är så få ungdomar intresserade av att söka sig till en elektroteknisk utbildning då? Ja, vi brukar se det huvudsakligen som ett informationsproblem och vi lägger därmed indirekt över skulden på gymnasieungdomarna. Det är de som inte riktigt har förstått hur intressant elektrotekniken är men om vi bara informerar dem så kommer de att förstå. Speciellt har vi en tendens att se det så när vi försöker hitta lösningar till hur vi skall attrahera fler kvinnor till utbildningen. Kanske är det inte alls på det viset. Kanske har ungdomarna, både tjejer och killar, redan bildat sig en uppfattning och medvetet, och av olika skäl, valt bort elektrotekniken. Kan det vara så att det i själva verket är så att vår klassiska utbildning har blivit otidsenlig och att branschen inte lyckats förmedla en tillräckligt attraktiv bild av elektroingenjörsrollen? Kan det vara så att det är vi som måste förändra oss? Det faktum att vi har svårt att både få in studenter på utbildningen och att få ut dem med examen svarar kanske på den frågan.

Det är inte svårt att föreställa sig att vi står inför en stor utmaning om vi vill behålla en ledande elektroteknisk kompetens i landet. Landets högskolor och universitet kan inte själva marknadsföra sig ur situationen, men väl bidra med en nödvändig förändring av utbildningens upplägg. Vad kan branschen bidra med?  Hur länge kan vi vänta?

jorgen_blennow_thumb

Jörgen Blennow
Styrelseledamot i SER

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 6/2012

 

Less is More – ett paradigmskifte krävs

Slutligen kollapsar nu vårt ekonomiska system under ett berg av skulder utan någon i sikte villig att betala notan. Haveriet sker just innan planetens resurser är helt länsade och ekosystemet har oåterkalleligt skadats. Fast motsatsen är fullt synlig så hoppas vi fortfarande på det bästa och tror att tekniken automatiskt räddar oss, att endast små justeringar räcker för att bevara både natur och vårt sätt att leva. Men det är stora ekonomiska och samhälleliga omstruktureringar som kommer att ta oss till framtiden och en hållbar epok där vi inser att less faktiskt är mycket mer än more.

Den ekonomiska tillväxten är ett i historiskt perspektiv sentida begrepp. I Västvärlden användes den bland annat som måttstock i tävlingen mellan Öst och Väst om vem som var bäst. Under uppbyggnaden efter andra världskriget skulle kraftig tillväxt bringa välstånd även till arbetarklassen. Sedan dess har ekonomi och produktion haft stadig tillväxt och samtidigt förbrukat allt större delar av planetens naturresurser och ekosystem. Tillväxten har gått från att vara ett ekonomiskt mått till det enda enskilt giltiga syftet och närmast blivit en religion som hela vår ekonomi och politik kretsar kring. Samhället präglas nu av stark individualism, överkonsumtion och segregation. Allting måste växa, öka eller utvecklas för att betala det vi just har köpt på kredit.

Den nya epoken däremot kommer att handla om minskad konsumtion, hållbarhet och verkligt välstånd. Kärnan i detta välstånd ligger inte i materiella ting eller större utbud. Ett hållbart välstånd som gör människor lyckliga måste bygga på: att kunna medbestämma och att dela med sig, att kommunicera och att ha en gemensam dröm. Här har vi ingenjörer en stor roll att spela och en moralisk förpliktelse att skapa och förespråka lösningar som minskar onödig konsumtion, resursförbrukning och segregation.

Dessa förändringar och nödvändiga omstruktureringar kommer inte plötsligt utan genom en sakta övergång som kommer att påverka alla delar av våra liv. Vår roll som ingenjörer blir att skapa och framhålla trovärdiga och hållbara alternativ inom trafik, infrastruktur, information, utbildning, vård och boende. Vi ska skapa förutsättningar för och öka medvetenheten om detta nya förhållningssätt mot en ny tid där less är more.

alexander-witte_thumb

Alexander Witte
Styrelseledamot i SER

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 3/2012

Bli världens hjältar

Jag har den senaste tiden kommit till ett antal oberoende insikter som alla pekar mot en och samma riktning; nämligen hur vi skall gå mot en mer hållbar samhällsutveckling. I motsats till de mörka och dystra framtidsutsikter vi matas med dygnet runt har mina insikter alla varit lösningsorienterade och positiva.

De kommer dels från ett standardiseringsarbete om Grön IT-användning (SIS), dels genom en närkontakt med framtidsvisionären Dennis Pamlin och dels genom mitt jobb på Frontwalker, där vi nu etablerar begreppet ”ansvarsfull utveckling”.

De alla flesta organisationer och klimatforskare är numera ense om att vi står inför ett allvarligt klimatproblem orsakat av människan. Vi talar till exempel om tvågradersmålet och varnar för att jordens resurser håller på att ta slut (prof. Johan Rockström, SEI). För att återställa balansen räcker det inte längre att minska utsläppen av klimatskadliga ämnen. Nollvisionen duger inte, vi måste hitta ”exponentiella positiva lösningar” för att återställa balansen.
Vi måste på samma sätt också minska de sociala klyftorna i världen och bädda för att vi alla skall kunna leva drägliga liv på planeten även när vi enligt vissa prognoser stabiliserat oss på 9 miljarder människor år 2050.

Vi är ett mycket litet land, vi kommer bara att utgöra cirka 1 promille av de 9 miljarderna (Kina och Indien kommer tillsammans att utgöra 30 procent) år 2050.
Men vi har trots det en unik möjlighet att än en gång visa vägen genom att först tillämpa avancerade lösningar här på hemmaplan, i vårt gynnsamma samhällsklimat.
Detta är som jag uppfattar det, helt i linje med ”den svenska viljan”. Till exempel driver Nämnden för Sverigefrämjande i Utlandet ett massivt internationellt påverkansarbete som syftar till att -” Sverige skall uppfattas som ett utvecklingsinriktat land på människors och miljöns villkor”.
Det är också helt i linje med det faktum att Sverige är världsbäst på kreativitet. Enligt den Torontobaserade tankesmedjan ”The Martin Prosperity Institute´s” rapport från januari 2011, toppar Sverige nämligen listan i gott sällskap med våra Nordiska grannländer, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland.
Utgångsläget är med andra ord det bästa tänkbara för att visa värden en ny svensk modell baserad på en unik kombination av ekonomismart, klimatsmart och socialsmart tänkande.

De smarta framtidslösningarna kräver förutom nytt materialkunnande och nya produktinnovationer även intelligent styrning och mätbarhet baserat på innovativa tillämpningar av modern IT. Vi ser redan idag exempel på alltifrån ömsesidiga kraftnät (”power grids”), elbilar och återvinning av sopor till smarta personliga verktyg (”smart devices”), transparenta nätverk och molntjänster. Tillsammans kan detta leda till smartare livsstilar, som i sin tur bidrar till absoluta belastningsminskningar och i slutänden kanske till och med den nödvändiga balansen. Och det är här ni elektro- data och IT-ingenjörer kommer in – någon måste göra jobbet, annars blir det bara ord och ingen handling, och inga är väl bättre rustade att gör detta än ni? Vi behöver er. Utbilda er, forska, uppfinn och utveckla nya och smarta innovationer. Då blir ni världens hjältar! Ett bra lackmustest på en ide, som jag fått lära mig av Dennis Pamlin, är att ställa sig frågan: ”skulle 9 miljarder människor kunna använda detta på ett hållbart sätt”? Om svaret är Ja – grattis – då har du en riktigt smart och hållbar ide – kör.
Så, svenska elektro-, data- och IT-ingenjörer: Ut och ta för er, ni kan som sagt bli världens hjältar, bokstavligt talat!

sten_jacobson_thumb

Sten Jacobson
Styrelseledamot i SER

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 2/2012

Avskaffa studieavgifterna

Tänk dig en affär som säljer en eftertraktad produkt men där råvaran inte längre går att hitta i tillräcklig mängd i Sverige. Genom en händelse har man lyckats hitta ett sätt att göra slutförädlingen på ett mycket kostnadseffektivt sätt där det mesta av råvaran bearbetas utomlands för att få en slutlig finish i Sverige. Parallellt med detta sker också en egen tillverkning som dock kostar mycket mer. Men för kunderna är det samma pris. Förr i tiden var affären tvungna att exportera alla produkter baserad på utländsk råvara gratis vilket kändes lite tokigt eftersom produkten så väl behövdes i landet. Detta gäller inte längre men nu har de som äger affären bestämt att de som levererar den utländska råvaran ska betala en hög avgift och det gör att nästan ingen vill leverera till affären längre så det finns fortfarande för lite produkter att sälja till de som vill ha den.

Ungefär samma resonemang som ovan kan man ha om utbildning av ingenjörer och införande av studieavgifter för utomeuropeiska studenter. En helt igenom svenskutbildad ingenjör kostar samhället i runda slängar 1,83 milj kr från förskola till masterexamen (civilingenjörsexamen). Men marginalkostnaden att utbilda en utländsk student till masterexamen är bara ca 170 000 kr vilket är mindre än vad första årets skatteinbetalning skulle vara om hon stannade kvar i Sverige efter examen. Ur ett nationalekomiskt perspektivt är det alltså en utomordentligt god affär att utbilda utländska studenter gratis de sista två åren om bara en tillräckligt stor andel stannar och arbetar efter examen.

Den nya ordningen med studieavgifter har dock lett till en drastisk minskning av antalet studenter från länder utanför EU-zonen. På KTH har vi de senaste åren haft ungefär 700 utomeuropeiska studenter som anlänt varje år men i år är det bara 66. Varför är detta ett problem för fler än universiteten och högskolorna? Svenska företag tar regelbundet upp rekrytering av ingenjörer som ett problem och det finns i dagsläget inte tillräckligt många svenska ungdomar som vill studera till ingenjör. Ett annat problem är att dagens högteknologiska samhälle har lett till en allt större specialisering i utbildningen och om vi ska kunna erbjuda både bredd och specialisering behöver vi de studentvolymer som vi haft de senaste åren med utländska studenter annars kommer utbildningarna utarmas med bara ett fåtal specialiseringar. Själva ekonomiska aspekten med färre studenter är kännbar men inte avgörande för ett forskningsuniversitet som KTH men förödande för mindre högskolor som har större andel utbildning i sin verksamhet.

Min personliga slutsats är alltså att studieavgifter genast borde avskaffas med motiveringen att de är skadliga för utvecklingen av svenskt näringsliv genom att det blir färre utexaminerade ingenjörer och sämre utbildningar.

mats-brorsson_thumb

Mats Brorsson
Styrelseledamot SER, Professor i datorarkitektur på KTH

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 11/2011

Läsa, skriva och räkna

Sommaren bjöd på en larmrapport om att svenska elevers förmåga att läsa och räkna har fallit under genomsnittet i en internationell jämförelse. För ingenjörsskrået är det en allvarlig fråga, Sveriges tekniska konkurrenskraft bygger på att vi har välutbildade människor som kan både läsa, skriva och räkna. Hjärnforskaren Martin Ingvar förklarar att en person som kan läsa obehindrat har lättare att ta in ny information och tolka den, dvs att utveckla förmågan till abstrakt tänkande, och tack vare det blir det även lättare att lära sig matematik. Dessutom är lärarna viktiga, engagerade lärare bidrar till att eleverna lär sig mera och bättre, och de har en stark påverkan på slutbetyget visar en omtalad McKinsey-rapport. Men hur går det ihop med dagens lärarstatus? Utbildningen står inte högt i kurs och de kommunala lönerna är inte attraktiva. I Finland som leder kunskapsligan är urvalet av lärarstudenter från de bästa i varje årskull och lärare har bra betalt och högt anseende. I Sverige är det snarare tvärtom, alla som söker kommer in. I slutänden märks i internationell statistik, läs- och räknekunnigheten minskar. Men vad gör det, Komvux räddar den fjärdedel som lämnar grundskolan med ofullständiga betyg, och lappar ihop kunskapen så att de kan komma vidare till högre studier.

För ingenjörer och naturvetare är matematik och fysik grundläggande. Fysik kräver en hög grad av abstrakt tänkande, och upplevs som svårt av många elever. Den som hoppar över fysikkurserna i gymnasiet stänger automatiskt ut sig från ingenjörs- och läkarutbildningar. Då blir det inte många kvar som kan fortsätta utbilda i ämnet och än mindre leda teknisk utveckling. Vad ska vi göra åt denna negativa utveckling?

Ingenjörer vet att man för att veta något måste mäta det, och i skolans värld kallas det att sätta betyg, men det får man inte göra hur som helst. I Haninge kommun har man ändå dristat sig till att mäta hur bra barnen läser och räknar redan på lågstadiet, och med hjälp av tydliga mål för läsning och matematik har andelen som klarar matematikproven ökat från cirka 60 procent till 90 procent på 3 år. Det som mäts blir gjort! Rektorn menar att problemet inte är brist på resurser, utan uppmärksamhet på det som är viktigt. Under grundskoletiden ska eleverna få 1490 klocktimmar svenska och 900 klocktimmar matematik, det är knappt en tiondel av 10 000 timmar som krävs för att bli expert på något område!

Gör en god gärning – läs och räkna några timmar med dina barn (eller barnbarn)!

margareth-eriksson_thumb

Margaretha Eriksson

SER-medlem f.d. styrelseledamot.
Vice President of EUREL

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 9/2011

 

Nätneutralitet och mobiloperatörerna

Mobiloperatörerna har tappat kontrollen över sina kunders kommunikation. Tidigare var användning av IP-telefoni, för den stora massan, begränsat till datorn och eventuellt hemtelefonen. Nu har plötsligt var och varannan en smart telefon som klarar av IP-telefoni (exempelvis Skype, Viber och rena SIP-klienter) och operatörerna får stadigt minskande intäkter från samtal och sms/mms som följd.

Regeringen gjorde nästan rätt i våras när man lade fram ett lagförslag som skulle hindra operatörerna från att blockera IP-telefonitjänster. Efter att ha passerat byråkratins kvarnar återstod dock bara att operatörerna måste tillhandahålla ett abonnemang där IP-telefoni är tillåtet, men att det i övrigt var ok att blockera IP-telefoni. Resultatet blev förstås att operatörerna, i sina användarvillkor, förbjöd all användning av IP-telefoni förutom på det dyraste abonnemanget. Kunder som, villkoren till trots, använder IP-telefonitjänster verkar i dagsläget inte ha något att frukta. Det torde dock vara en temporär lösning från operatörernas sida tills man kommit fram till hur man ska ta betalt för IP-telefoni och andra tjänster som konkurrerar med den egna verksamheten.

Det är viktigt att uppmärksamma det skifte som sker. Att vi går från ett neutralt nät till ett internet där den som tillhandahåller nätet bestämmer vilka tjänster du får använda och vilka du måste betala extra för. Datapaketen i sig är det ingen skillnad på, inte heller kostnaden att förmedla dessa. Enda skillnaden ligger i att viss typ av trafik konkurrerar direkt med internetleverantörens (i detta fall mobiloperatörens) egna tjänster.

Problemet, som jag ser det, är att de stora operatörernas verklighet håller på att förändras och de är ovilliga eller oförmögna att anpassa sina affärsmodeller efter det. I och med lanseringen av 4G kommer skillnaden mellan en mobiloperatör och klassisk internetlevernatör att bli ännu suddigare och de kommer att konkurrera om samma kunder.

En fördel som faktiskt kommit ur detta är att små mobiloperatörer nu har ett starkt kort att spela, nämligen att man faktiskt kan sälja på att ha ett tjänsteneutralt förhållningssätt till det internet man levererar. Det ska bli intressant att se om marknadskrafterna är tillräckligt starka för att öppna upp “mobilt” internet igen eller om vi kommer att få se mer av selektiv blockering från de stora operatörerna.

carl-bagge_thumb

Carl Bagge
Styrelseledamot i SER

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 6/2011

Visst går det att starta kiselbolag!

I Sverige finns det idag en väldigt stor tro på entreprenörer. Utan nya framgångsrika företag är det risk att Sverige i ett längre perspektiv kommer att bli ett land där man lägger lågkostnadsproduktion. Osannolikt ja, men vem vet, för 20 år sedan tänkte väl ingen att några kinesiska företag skulle kunna dominera stora delar av hela telekommarknaden.

Inom krets/kiselindustrin i Sverige finns det tyvärr inte så många framgångsrika företag. Ericsson är ett, men tyvärr utvecklar de mindre och mindre eget kisel. I Lund finns det ett litet kluster bestående av: ARM som gör IP till grafik, Axis gör kamerakretsar och självklart ST Ericsson. Ryktet går även att en kinesisk jätte skall öppna ett kontor och bygga mobilmodem chip här.

Efter att ha jobbat i Taiwan i några år bestämde jag mig för att samla ihop några före detta kollegor för att försöka starta en kiselutvecklare i Sverige.  Ett problem som vi genast möter är att många bleknar när vi nämner det kapital som behövs. Generellt kostar en ny kretsfamilj i runda slängar 100 till 200 miljoner kronor. Kan vi få ett lån på ALMI för det?

Skam den som ger sig. Att starta företag är väldigt spännande. Det händer saker hela tiden, både väntade och oväntade saker. Det viktiga är att vara på alerten och följa med i svängarna. Vi på det ganska nybildade bolaget Packet Architects AB, riktar in oss på den växande datacentermarknaden.

Det är där Google, Facebook, Amazon är stora spelare. De bygger mycket av sin egen utrustning och därigenom skapar de en ny spännande marknad för kiselbolag. 30 procent av världens servrar går direkt till datacenters så marknaden är stor och dessutom växer den så det knakar, under 2010 med 50 procent per kvartal. Därför finns det potentiellt en möjlighet för en ny spelare att slå sig in.

I Sverige är en entreprenör en professor/forskare på ett universitet, någon som har patent på en världsunik idé eller en person som endast behöver 1-2 miljoner för att ta fram en prototyp. Det är inte riktigt en korrekt bild. De flesta entreprenörer har inte alls något med högskolan att göra. Patenten kommer senare och kostnaden är snarare 10-talet miljoner för att komma fram till en prototyp.

Men vågar man inte satsa så kommer det absolut inte att bli några nya kiselbolag i Sverige. Så nu satsar vi på Packet Architects, det ska bli spännande att se om vi lyckas.

robert-wikander_thumb

Robert Wikander, CTO, Packet Architects AB och styrelseledamot i SER
robert.wikander@packetarc.com

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 5/2011