Tag Archives: Debatt

Elteknik_4

Elteknik #4 2019

Nu kan du läsa årets 4:e nummer av ELTEKNIK som kommer även distribueras på Embedded Conference Scandinavia (ECS 2019) !

I detta nummer kan du bland annat läsa om:

  • SER Prize för bästa innovation under 2019
  • SER på Embedded mässan, 5-6 november
  • Höstmöte
  • Studiebesök på Asta Zero i Göteborg
  • Testers Day Konferensen
  • Studiebesök på Everdrone i Göteborg
  • Studiebesök på Ericsson i Lund
  • Föredrag om inbyggda system
  • Föredrag från Svenska Kraftnät om framtidens energi
  • Och mycket mer ...

Numret innehåller i sedvanlig ordning även en krönika från Einar – denna gång handlar den om: Medvetande och fri vilja i en AI-värld

Embedded Conference Scandinavia (ECS)

SER vill bjuda in dig som medlem till årets största event inom området inbyggda system.
Det är återigen dags för Embedded Conference Scandinavia (ECS) den 5-6 november i Stockholm. SER deltar även i år för att presentera föreningen och bland annat rekrytera nya medlemmar.

Kom och träffa oss i monter 74, Hallplan. Vi vill gärna höra dina synpunkter om hur vi skall vidareutveckla föreningens verksamhet och vad du vill att vi skall göra för just dig. SER kommer även att arrangera föredrag i anslutning till mässan så var uppmärksam på kommande information.

Tid och datum:
- tisdag 5 november 08.45 - 17.00
Mingel och presentation av vinnare av "Swedish Embedded Award 2019", 17.00 - 18.00
- onsdag 6 november 08.45 - 16.30

Vi ses på ECS!

Behöver civilingenjörsutbildningen i Elektroteknik förändras radikalt?

Den 15 april var sista ansökningsdag till högskoleprogram med start höstterminen 2012. Återigen fick vi se ett lågt antal förstahandsökande till landets civilingenjörsutbildningar i Elektroteknik. Till exempelvis Chalmers sökte 76 studenter i första hand (95 st 2011), till KTH 72 (68) studenter, till LTH 115 (100) studenter och till Teknisk fysik och elektroteknikprogrammet i Linköping 119 (115) studenter.

Intresset hos ungdomar att söka sig till en ingenjörsutbildning (civilingenjör eller högskoleingenjör) har minskat från 16% av en årskull 2001 till 10% 2009. Dessutom minskar den demografiska rekryteringsbasen, dvs antalet 18-åringar i landet, med drygt 25% de närmaste tio åren.

Minskningen av antalet förstahandssökande till, exempelvis, Elektroteknikprogrammet vid Chalmers inleddes redan 1998 (från 1997 års nivå på 435 förstahandssökande) och har sedan dess med några få undantag minskat för varje år och man har mött det med ett kontinuerligt minskat antal platser för att hjälpligt hålla söktryck och betyg uppe. För Chalmers del innebär årets söktryck att man inför hösten kommer att minska antalet platser på programmet till 60 (från 65 platser 2011). Detta gör man fullt medveten om att civilingenjörer inom elkraft, elektronik, datateknik och automation tillhör den kategorin som det enligt Statistiska Centralbyråns Arbetskraftsbarometer för 2011 råder absolut störst brist på inom det tekniska området. Till detta kommer också en relativt låg verkningsgrad i utbildningssystemet, dvs den andel av de inskrivna som tar examen, vilket för Chalmers som helhet ligger på knappt 60%. Siffrorna för de andra högskolorna torde vara liknande.

Ett för litet studentunderlag kommer på sikt att tvinga fram en minskning av kursutbudet och en sammanslagning av masterprogram och kommer därmed att påverka möjligheter till specialisering och fördjupning inom vissa delar av utbildningen.

Till grundfrågan – Varför är så få ungdomar intresserade av att söka sig till en elektroteknisk utbildning då? Ja, vi brukar se det huvudsakligen som ett informationsproblem och vi lägger därmed indirekt över skulden på gymnasieungdomarna. Det är de som inte riktigt har förstått hur intressant elektrotekniken är men om vi bara informerar dem så kommer de att förstå. Speciellt har vi en tendens att se det så när vi försöker hitta lösningar till hur vi skall attrahera fler kvinnor till utbildningen. Kanske är det inte alls på det viset. Kanske har ungdomarna, både tjejer och killar, redan bildat sig en uppfattning och medvetet, och av olika skäl, valt bort elektrotekniken. Kan det vara så att det i själva verket är så att vår klassiska utbildning har blivit otidsenlig och att branschen inte lyckats förmedla en tillräckligt attraktiv bild av elektroingenjörsrollen? Kan det vara så att det är vi som måste förändra oss? Det faktum att vi har svårt att både få in studenter på utbildningen och att få ut dem med examen svarar kanske på den frågan.

Det är inte svårt att föreställa sig att vi står inför en stor utmaning om vi vill behålla en ledande elektroteknisk kompetens i landet. Landets högskolor och universitet kan inte själva marknadsföra sig ur situationen, men väl bidra med en nödvändig förändring av utbildningens upplägg. Vad kan branschen bidra med?  Hur länge kan vi vänta?

jorgen_blennow_thumb

Jörgen Blennow
Styrelseledamot i SER

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 6/2012

 

Less is More – ett paradigmskifte krävs

Slutligen kollapsar nu vårt ekonomiska system under ett berg av skulder utan någon i sikte villig att betala notan. Haveriet sker just innan planetens resurser är helt länsade och ekosystemet har oåterkalleligt skadats. Fast motsatsen är fullt synlig så hoppas vi fortfarande på det bästa och tror att tekniken automatiskt räddar oss, att endast små justeringar räcker för att bevara både natur och vårt sätt att leva. Men det är stora ekonomiska och samhälleliga omstruktureringar som kommer att ta oss till framtiden och en hållbar epok där vi inser att less faktiskt är mycket mer än more.

Den ekonomiska tillväxten är ett i historiskt perspektiv sentida begrepp. I Västvärlden användes den bland annat som måttstock i tävlingen mellan Öst och Väst om vem som var bäst. Under uppbyggnaden efter andra världskriget skulle kraftig tillväxt bringa välstånd även till arbetarklassen. Sedan dess har ekonomi och produktion haft stadig tillväxt och samtidigt förbrukat allt större delar av planetens naturresurser och ekosystem. Tillväxten har gått från att vara ett ekonomiskt mått till det enda enskilt giltiga syftet och närmast blivit en religion som hela vår ekonomi och politik kretsar kring. Samhället präglas nu av stark individualism, överkonsumtion och segregation. Allting måste växa, öka eller utvecklas för att betala det vi just har köpt på kredit.

Den nya epoken däremot kommer att handla om minskad konsumtion, hållbarhet och verkligt välstånd. Kärnan i detta välstånd ligger inte i materiella ting eller större utbud. Ett hållbart välstånd som gör människor lyckliga måste bygga på: att kunna medbestämma och att dela med sig, att kommunicera och att ha en gemensam dröm. Här har vi ingenjörer en stor roll att spela och en moralisk förpliktelse att skapa och förespråka lösningar som minskar onödig konsumtion, resursförbrukning och segregation.

Dessa förändringar och nödvändiga omstruktureringar kommer inte plötsligt utan genom en sakta övergång som kommer att påverka alla delar av våra liv. Vår roll som ingenjörer blir att skapa och framhålla trovärdiga och hållbara alternativ inom trafik, infrastruktur, information, utbildning, vård och boende. Vi ska skapa förutsättningar för och öka medvetenheten om detta nya förhållningssätt mot en ny tid där less är more.

alexander-witte_thumb

Alexander Witte
Styrelseledamot i SER

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 3/2012

Läsa, skriva och räkna

Sommaren bjöd på en larmrapport om att svenska elevers förmåga att läsa och räkna har fallit under genomsnittet i en internationell jämförelse. För ingenjörsskrået är det en allvarlig fråga, Sveriges tekniska konkurrenskraft bygger på att vi har välutbildade människor som kan både läsa, skriva och räkna. Hjärnforskaren Martin Ingvar förklarar att en person som kan läsa obehindrat har lättare att ta in ny information och tolka den, dvs att utveckla förmågan till abstrakt tänkande, och tack vare det blir det även lättare att lära sig matematik. Dessutom är lärarna viktiga, engagerade lärare bidrar till att eleverna lär sig mera och bättre, och de har en stark påverkan på slutbetyget visar en omtalad McKinsey-rapport. Men hur går det ihop med dagens lärarstatus? Utbildningen står inte högt i kurs och de kommunala lönerna är inte attraktiva. I Finland som leder kunskapsligan är urvalet av lärarstudenter från de bästa i varje årskull och lärare har bra betalt och högt anseende. I Sverige är det snarare tvärtom, alla som söker kommer in. I slutänden märks i internationell statistik, läs- och räknekunnigheten minskar. Men vad gör det, Komvux räddar den fjärdedel som lämnar grundskolan med ofullständiga betyg, och lappar ihop kunskapen så att de kan komma vidare till högre studier.

För ingenjörer och naturvetare är matematik och fysik grundläggande. Fysik kräver en hög grad av abstrakt tänkande, och upplevs som svårt av många elever. Den som hoppar över fysikkurserna i gymnasiet stänger automatiskt ut sig från ingenjörs- och läkarutbildningar. Då blir det inte många kvar som kan fortsätta utbilda i ämnet och än mindre leda teknisk utveckling. Vad ska vi göra åt denna negativa utveckling?

Ingenjörer vet att man för att veta något måste mäta det, och i skolans värld kallas det att sätta betyg, men det får man inte göra hur som helst. I Haninge kommun har man ändå dristat sig till att mäta hur bra barnen läser och räknar redan på lågstadiet, och med hjälp av tydliga mål för läsning och matematik har andelen som klarar matematikproven ökat från cirka 60 procent till 90 procent på 3 år. Det som mäts blir gjort! Rektorn menar att problemet inte är brist på resurser, utan uppmärksamhet på det som är viktigt. Under grundskoletiden ska eleverna få 1490 klocktimmar svenska och 900 klocktimmar matematik, det är knappt en tiondel av 10 000 timmar som krävs för att bli expert på något område!

Gör en god gärning – läs och räkna några timmar med dina barn (eller barnbarn)!

margareth-eriksson_thumb

Margaretha Eriksson

SER-medlem f.d. styrelseledamot.
Vice President of EUREL

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 9/2011

 

Nätneutralitet och mobiloperatörerna

Mobiloperatörerna har tappat kontrollen över sina kunders kommunikation. Tidigare var användning av IP-telefoni, för den stora massan, begränsat till datorn och eventuellt hemtelefonen. Nu har plötsligt var och varannan en smart telefon som klarar av IP-telefoni (exempelvis Skype, Viber och rena SIP-klienter) och operatörerna får stadigt minskande intäkter från samtal och sms/mms som följd.

Regeringen gjorde nästan rätt i våras när man lade fram ett lagförslag som skulle hindra operatörerna från att blockera IP-telefonitjänster. Efter att ha passerat byråkratins kvarnar återstod dock bara att operatörerna måste tillhandahålla ett abonnemang där IP-telefoni är tillåtet, men att det i övrigt var ok att blockera IP-telefoni. Resultatet blev förstås att operatörerna, i sina användarvillkor, förbjöd all användning av IP-telefoni förutom på det dyraste abonnemanget. Kunder som, villkoren till trots, använder IP-telefonitjänster verkar i dagsläget inte ha något att frukta. Det torde dock vara en temporär lösning från operatörernas sida tills man kommit fram till hur man ska ta betalt för IP-telefoni och andra tjänster som konkurrerar med den egna verksamheten.

Det är viktigt att uppmärksamma det skifte som sker. Att vi går från ett neutralt nät till ett internet där den som tillhandahåller nätet bestämmer vilka tjänster du får använda och vilka du måste betala extra för. Datapaketen i sig är det ingen skillnad på, inte heller kostnaden att förmedla dessa. Enda skillnaden ligger i att viss typ av trafik konkurrerar direkt med internetleverantörens (i detta fall mobiloperatörens) egna tjänster.

Problemet, som jag ser det, är att de stora operatörernas verklighet håller på att förändras och de är ovilliga eller oförmögna att anpassa sina affärsmodeller efter det. I och med lanseringen av 4G kommer skillnaden mellan en mobiloperatör och klassisk internetlevernatör att bli ännu suddigare och de kommer att konkurrera om samma kunder.

En fördel som faktiskt kommit ur detta är att små mobiloperatörer nu har ett starkt kort att spela, nämligen att man faktiskt kan sälja på att ha ett tjänsteneutralt förhållningssätt till det internet man levererar. Det ska bli intressant att se om marknadskrafterna är tillräckligt starka för att öppna upp “mobilt” internet igen eller om vi kommer att få se mer av selektiv blockering från de stora operatörerna.

carl-bagge_thumb

Carl Bagge
Styrelseledamot i SER

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 6/2011

Visst går det att starta kiselbolag!

I Sverige finns det idag en väldigt stor tro på entreprenörer. Utan nya framgångsrika företag är det risk att Sverige i ett längre perspektiv kommer att bli ett land där man lägger lågkostnadsproduktion. Osannolikt ja, men vem vet, för 20 år sedan tänkte väl ingen att några kinesiska företag skulle kunna dominera stora delar av hela telekommarknaden.

Inom krets/kiselindustrin i Sverige finns det tyvärr inte så många framgångsrika företag. Ericsson är ett, men tyvärr utvecklar de mindre och mindre eget kisel. I Lund finns det ett litet kluster bestående av: ARM som gör IP till grafik, Axis gör kamerakretsar och självklart ST Ericsson. Ryktet går även att en kinesisk jätte skall öppna ett kontor och bygga mobilmodem chip här.

Efter att ha jobbat i Taiwan i några år bestämde jag mig för att samla ihop några före detta kollegor för att försöka starta en kiselutvecklare i Sverige.  Ett problem som vi genast möter är att många bleknar när vi nämner det kapital som behövs. Generellt kostar en ny kretsfamilj i runda slängar 100 till 200 miljoner kronor. Kan vi få ett lån på ALMI för det?

Skam den som ger sig. Att starta företag är väldigt spännande. Det händer saker hela tiden, både väntade och oväntade saker. Det viktiga är att vara på alerten och följa med i svängarna. Vi på det ganska nybildade bolaget Packet Architects AB, riktar in oss på den växande datacentermarknaden.

Det är där Google, Facebook, Amazon är stora spelare. De bygger mycket av sin egen utrustning och därigenom skapar de en ny spännande marknad för kiselbolag. 30 procent av världens servrar går direkt till datacenters så marknaden är stor och dessutom växer den så det knakar, under 2010 med 50 procent per kvartal. Därför finns det potentiellt en möjlighet för en ny spelare att slå sig in.

I Sverige är en entreprenör en professor/forskare på ett universitet, någon som har patent på en världsunik idé eller en person som endast behöver 1-2 miljoner för att ta fram en prototyp. Det är inte riktigt en korrekt bild. De flesta entreprenörer har inte alls något med högskolan att göra. Patenten kommer senare och kostnaden är snarare 10-talet miljoner för att komma fram till en prototyp.

Men vågar man inte satsa så kommer det absolut inte att bli några nya kiselbolag i Sverige. Så nu satsar vi på Packet Architects, det ska bli spännande att se om vi lyckas.

robert-wikander_thumb

Robert Wikander, CTO, Packet Architects AB och styrelseledamot i SER
robert.wikander@packetarc.com

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 5/2011

Teknik och kompetens – kritiska framgångsfaktorer

SER är intresseföreningen för Sveriges elektro-, data- och IT-ingenjörer. Vi samlar ingenjörer i alla åldrar, från unga studenter och yrkesverksamma till pensionerade yrkesmänniskor. Tillsammans har vi en fantastisk bredd av kunskaper och erfarenheter inom olika tekniska discipliner, såväl djupt expertkunnande som generalistkompetens.

Vi ser som en viktig uppgift att verka för teknik- och kompetensutveckling och vi följer nyfiket allt som händer inom våra teknikområden och inom teknikutbildning.

En insats att vara stolt över är de mentorprogram vi startade för några år sen, först på KTH och sedan på Chalmers, vilka har blivit en succé.

Unga studenters ambitioner och vilja till egen personlig utveckling matchas med äldre ingenjörers erfarenheter. Arbetsmodellen som från början togs fram av en student i SER-styrelsen bygger på ett tätt samarbete med respektive högskola. Inte minst viktigt är att programmen drivs av projektledare som själva är studenter på berörda linjer. En utmaning som ger värdefull erfarenhet av ledarskap och projektarbete! Det borgar samtidigt för att programmen utformas efter studenternas behov.

Vi ser i dagens högskoleprogram och i gymnasieutbildning risker för att teknikkompetensen i Sverige utarmas, att vi tappar kunnande inom områden som varit grundbultar i vår fantastiska utveckling under lång tid. Detta är en oroande tendens.

Ett exempel på detta är systemkunnande, dvs. systematiskt kunnande om processer och sammanhang. Något som framförallt lärdes ut i tidigare program och studier inom “gamla” Elektro.

Ett annat exempel är mjukvaruutveckling. Här försvinner kompetens fort som följd av den outsourcing som företagen med rätta utnyttjar, men som på sikt blir förödande för kärnverksamheter i svensk industri. Som bl.a. Elektroniktidningen kunnat rapportera är 80 procent av Ericssons forskning och utveckling mjukvaruutveckling. Inom Volvo sägs mjukvaruutveckling stå för 35 procent av utvecklingsarbetet av nya lastbilar och för mer än 70 procent av innovationen.

Eftersom industriföretagen styrs med krassa ekonomiska styrmedel ligger ett särskilt ansvar på högskolorna och andra institutioner att beakta behovet av kompetens bortanför årets mätbara resultat!

karl-erik-olofsson_thumb

Karl Erik Olofsson
Ordförande i SER

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 3/2011