Tänk dig en affär som säljer en eftertraktad produkt men där råvaran inte längre går att hitta i tillräcklig mängd i Sverige. Genom en händelse har man lyckats hitta ett sätt att göra slutförädlingen på ett mycket kostnadseffektivt sätt där det mesta av råvaran bearbetas utomlands för att få en slutlig finish i Sverige. Parallellt med detta sker också en egen tillverkning som dock kostar mycket mer. Men för kunderna är det samma pris. Förr i tiden var affären tvungna att exportera alla produkter baserad på utländsk råvara gratis vilket kändes lite tokigt eftersom produkten så väl behövdes i landet. Detta gäller inte längre men nu har de som äger affären bestämt att de som levererar den utländska råvaran ska betala en hög avgift och det gör att nästan ingen vill leverera till affären längre så det finns fortfarande för lite produkter att sälja till de som vill ha den.

Ungefär samma resonemang som ovan kan man ha om utbildning av ingenjörer och införande av studieavgifter för utomeuropeiska studenter. En helt igenom svenskutbildad ingenjör kostar samhället i runda slängar 1,83 milj kr från förskola till masterexamen (civilingenjörsexamen). Men marginalkostnaden att utbilda en utländsk student till masterexamen är bara ca 170 000 kr vilket är mindre än vad första årets skatteinbetalning skulle vara om hon stannade kvar i Sverige efter examen. Ur ett nationalekomiskt perspektivt är det alltså en utomordentligt god affär att utbilda utländska studenter gratis de sista två åren om bara en tillräckligt stor andel stannar och arbetar efter examen.

Den nya ordningen med studieavgifter har dock lett till en drastisk minskning av antalet studenter från länder utanför EU-zonen. På KTH har vi de senaste åren haft ungefär 700 utomeuropeiska studenter som anlänt varje år men i år är det bara 66. Varför är detta ett problem för fler än universiteten och högskolorna? Svenska företag tar regelbundet upp rekrytering av ingenjörer som ett problem och det finns i dagsläget inte tillräckligt många svenska ungdomar som vill studera till ingenjör. Ett annat problem är att dagens högteknologiska samhälle har lett till en allt större specialisering i utbildningen och om vi ska kunna erbjuda både bredd och specialisering behöver vi de studentvolymer som vi haft de senaste åren med utländska studenter annars kommer utbildningarna utarmas med bara ett fåtal specialiseringar. Själva ekonomiska aspekten med färre studenter är kännbar men inte avgörande för ett forskningsuniversitet som KTH men förödande för mindre högskolor som har större andel utbildning i sin verksamhet.

Min personliga slutsats är alltså att studieavgifter genast borde avskaffas med motiveringen att de är skadliga för utvecklingen av svenskt näringsliv genom att det blir färre utexaminerade ingenjörer och sämre utbildningar.



Mats Brorsson
Styrelseledamot SER, Professor i datorarkitektur på KTH