Vi vill tipsa våra medlemmar om ett föredrag som anordnas av Tekniska Museets Vänner. Föredraget kommer handla om syntetiskt tal och taligenkänning.

Kvällens talare Rolf Carlson, Kjell Elenius, Giampiero Salvi och Gabriel Skantze från institutionen för Tal, Musik och Hörsel, KTH, representerar både de grundläggande upptäckterna och den spännande forskningen kring mänsklig kommunikation. De ger en bred exposé av utvecklingen inom talsyntes, taligenkänning samt hur datorer och robotar kan samtala med människor, illustrerat med ett flertal konkreta exempel.

Tid: Onsdagen den 4 mars kl 18-20.

Plats: Tekniska Museet, Althinsalen.
Buss 69 el. 69K går från City/Hamngatan/Nybroplan till ”Museiparken” var 8:e minut.

Öppet föredrag, alla är välkomna. Fri entré till museet från kl 17. Ingen föranmälan.

Mer information finns på TMV's hemsida.

Under första veckan i skolan, som här även kallas för ”syllabus week” så har jag noterat en hel del skillnader jämfört med kurserna på KTH. För det första så läser man här alla sina kurser parallellt och tentar av dem under ”finals week” i början av maj, jämfört med på KTH där året är uppdelat i fyra perioder på ca åtta veckor styck. Gemensamt för alla kurser jag läser här är också att de har en eller två så kallade midterms, vilket är som småtentor under terminens gång. Förutom det så har en del kurser även ”quizzes” som kan dyka upp slumpmässigt under vilken föreläsning som helst, vilket de verkar använda för att se till att folk närvarar på föreläsningarna. Det passar väldigt bra för mig då jag gillar att gå på föreläsningar och det motiverar mig att hålla mig fokuserad och vaken, men för de personer som faktiskt studerar bättre på egen hand så kan det ju innebära problem i studierna. Gemensamt för alla kurser är även att de delar ut läxor varje vecka som oftast innehåller väldigt många problem som ska lösas. Som tur är, är problemen lättare här jämfört med hemma vilket återigen är något som passar mig bättre. Då får jag mer träning inom ämnet och faktumet att uppgifterna går att lösa relativt enkelt får mig att prokrastinera mindre. Den sista skillnaden som jag fann ganska lustig var att alla föreläsare även förklarade att de bedömer och ger poäng på hur aktiv man är i klassrummet. Jag tycker idén är bra i sig, då det återigen motiverar till bättre fokus, men det känns halvt omöjligt att en professor ska hålla koll på hur aktiva 60 personer är i ett klassrum och samtidigt ge en rättvis bedömning när professorn inte ens vet vad eleverna heter. Men jag kan ha fel, har man ändå titeln professor så besitter man oftast något av en halv superkraft.

Dagen efter att vi anlände till Purdue, den 7:e januari, fick jag till slut tillgång till min lägenhet och kunde börja slå mig ner ordentligt. Skolan började inte förrän den 12:e januari, så det fanns tid till att utforska skolan och fixa alla smågrejer. West Lafayette, som staden heter, består i stort sett bara av Purdue, en mängd affärer och en hel del villaområden. Det är en väldigt liten stad på ca 31000 invånare, jämfört med skolan som har hela 40000 studenter. Allt här kretsar verkligen kring skolan och staden var verkligen tom de första dagarna. Det var knappt några bilar på gatorna och jag fann mig själv gå runt ensam i mataffären. Sen plötsligt, måndagen den 12:e januari förvandlades skolan till T-centralen i Stockholm kl 08:00 på morgonen. Personligen gick jag med campus-kartan uppe precis som en gammalmodig turist och försökte hitta till min första lektion. Det var tur att jag spenderade ett antal dagar på att bara försöka lära känna området då skolan är väldigt stor. Området här är riktigt fint. Alla byggnader som tillhör skolan är gjorda i rött tegel och prydlas av väldigt mycket kultur i form av fina och symmetriska parker, statyer och annan konst. Centralt placerat finns Purdues kända klocktorn som enligt regel måste vara den högsta byggnaden på Campus. Den fungerar perfekt som referens, vilket var väldigt användbart i början när jag gick vilse ett antal gånger, då man i princip kan se klocktornet vartsomhelst ifrån på och strax utanför Campus. Purdue är även en väldigt prestigefull skola och har ett väldigt känt aerospace-program. Totalt har Purdue utbildat 23 astronauter varav en av dem är Niel Armstrong!

Den 6:e januari landade planet i ett snötäckt Chicago och det kändes som mitt första steg på amerikansk mark även om jag hade varit i USA ett antal gånger tidigare. Senaste gången var för 13 år sedan i Florida och det var betydligt varmare. Det enda jag minns dock är Disneyland och att det sprang runt ekorrar överallt. Så för mig var USA väldigt nytt. Jag blev väldigt förvånad men också väldigt glad över det varma välkomnandet jag fick och hur snälla och hjälpsamma människor kan vara i USA. Jag och Emil, en annan student från KTH, fick ta en shuttlebus från Chicago efter att ha blivit nekade till vår förbokade bil då ingen av oss hade kreditkort. Det kändes snopet, men det visade sig vara väldigt tursamt att vi inte hade kreditkort då vi på den tre timmar långa färden söderut träffade på en annan svensk, Malin, som också var på väg till Purdue. Hon skulle bli upphämtad av en tjej från Purdue som var extremt vänlig och frågade om inte jag och Emil också ville ha skjuts till våra lägenheter. Båda lägenheterna visade sig vara stängda för kvällen och vi stod utan boende i den -20 grader kalla studentstaden. Den trevliga Purdue-tjejen erbjöd oss då att bo hos henne en natt, vilket vi kände var alldeles för givmilt. Istället skjutsade hon oss till närmsta bästa hotell och bad oss ringa dagen efter om vi behövde skjuts någonstans. Snacka om service!

Vi har nyligen inlett ett samarbete med Fredrik Ahlbom som kommer blogga för SERs räkning under en tid utav sin utbytestermin på Purdue. Nedan följer en kort presentation utav Fredrik.

"Mitt namn är Fredrik Ahlbom, är 23 år, och läser just nu mitt fjärde år på KTH på Civilingenjörsprogrammet inom Elektroteknik med inriktning Elektrofysik. För nuvarande är jag på en utbytestermin i USA på Purdue University i Indiana och i denna blogg kommer jag skriva om hur livet är som utbytesstudent på Purdue."

SER bjuder in sina medlemmar till ett studiebesök på MAX IV den 10 mars. Hans Nyman från SER arrangerar studiebesöket. Visning, guidning av MAXLAB och fysikaliska fenomen i laboratoriets acceleratorer, forskningsingenjören Dörthe Haase berättar om MAXLAB.

SER medverkar på Kista Arbetsmarknadsdag 10/2