Den 6:e januari landade planet i ett snötäckt Chicago och det kändes som mitt första steg på amerikansk mark även om jag hade varit i USA ett antal gånger tidigare. Senaste gången var för 13 år sedan i Florida och det var betydligt varmare. Det enda jag minns dock är Disneyland och att det sprang runt ekorrar överallt. Så för mig var USA väldigt nytt. Jag blev väldigt förvånad men också väldigt glad över det varma välkomnandet jag fick och hur snälla och hjälpsamma människor kan vara i USA. Jag och Emil, en annan student från KTH, fick ta en shuttlebus från Chicago efter att ha blivit nekade till vår förbokade bil då ingen av oss hade kreditkort. Det kändes snopet, men det visade sig vara väldigt tursamt att vi inte hade kreditkort då vi på den tre timmar långa färden söderut träffade på en annan svensk, Malin, som också var på väg till Purdue. Hon skulle bli upphämtad av en tjej från Purdue som var extremt vänlig och frågade om inte jag och Emil också ville ha skjuts till våra lägenheter. Båda lägenheterna visade sig vara stängda för kvällen och vi stod utan boende i den -20 grader kalla studentstaden. Den trevliga Purdue-tjejen erbjöd oss då att bo hos henne en natt, vilket vi kände var alldeles för givmilt. Istället skjutsade hon oss till närmsta bästa hotell och bad oss ringa dagen efter om vi behövde skjuts någonstans. Snacka om service!